The Electrics - Live at Glenn Miller Café

PM Jönsson, Lira

Den tyska trumpetaren Axel Dörner är mest känd som en musiker som letar efter nya ljud, ett annat sätt att använda sitt instrument, ganska långt från traditionellt trumpetspel. Men tillsammans med tre nordiska musikanter i The Electrics spelar han rätt vanlig frijazz. Eller, ja, vanligt är ett dumt ord, det är en superkvartett som spelats in under två kvällar på Glenn Miller Café i oktober förra året.

Sture Ericson (tenorsaxofon, klarinett, basklarinett), Ingebrigt Håker Flaten (bas) och Raymond Strid (trummor) är suveräna improvisationsmusiker. På en kort låt och fyra längre skapelser är öronen på helspänn när de från ena sekunden till den andra kastar sig mellan tempon och följer varandras ögonblicksidèer med imponerande lyhördhet.

Det är musik som både är introspektiv och expressiv, ibland spelar de inåt, går in i ett ljud, söker tystnaden, för att senare kasta sig ut i tjattrande och jagande partier som är en bländande kollektiv uppvisning.
Jag fascineras av några sekvenser när man inte riktigt vet vad det är som låter, är det Strid som drar grejer på trumskinnen eller Dörner som plockat fram sin slidetrumpet?
Håker Flaten är - som vanligt - grym.
Och Sture Ericson, som spelade i Position Alpha i många år, tycks trivas ypperligt i sammanhanget, kanske mest när han spelar klarinett.

En av de bästa skivorna på Ayler Records på länge.